Vimmelboken är här

Som barn letade jag i vimmelböcker i timmar. Mest tyckte jag om torget och bondgården. Man hittar något nytt varje gång man bläddrar.

Nu kan man i en sådan bok leta efter sig själv, eller mormor, eller den egna hunden, någonstans bland många andra människor.

Sedan den 30 oktober finns vimmelboken. Figurerna skapar man som i bilderboken. Det kan vara det egna barnet, familjen, vänner, men också en påhittad varelse eller gosedjuret. Sedan väljer man platserna, och på varje uppslag är figurerna gömda någonstans.

Man kan ladda upp foton för figurerna, och för platserna också. Till exempel från lekplatsen runt hörnet eller från stugan på förra semestern. Sedan söker man efter sin egen semester i boken, och hela familjen är med. Jag tycker att det är en riktigt fin present, och alla runt bordet har roligt, de små lika mycket som morfar.

Jag underskattade hur svårt det är. I bilderboken syns figuren oftast stor. I vimmelboken är den pytteliten, sitter bland många andra människor och måste ändå se likadan ut på varje uppslag.

Sedan kommer gömmandet. En bild-AI målar inte alltid en figur precis där man vill ha den. Men den som i boken trycker på ”Visa morfar” vill också se just morfar. Där satt jag många kvällar.

Dessutom är ett sådant uppslag enormt för tryck. Det behöver många gånger fler bildpunkter än en vanlig boksida, för att också de små figurerna i kanten ska bli skarpa. Det kostar mycket beräkningstid. Att måla en hel vimmelbok tar därför betydligt längre tid än en bilderbok, och varje sida kontrolleras efteråt en gång till.

Jag är inte klar än. Figurerna ska bli ännu mer lika fotot, och det ska rymmas fler figurer på en sida. Med den första vimmelboken kom också det första önskemålet: En familj ville att alla verkligen ska gå att hitta på varje sida. Det går nu.

Det mesta gör jag på kvällarna när min son sover, ofta till sent på natten. Då tittar jag på uppslag och letar själv.